emandersson

Jag trodde allt skulle bli bättre med tiden. Att allt skulle bli som vanligt.
Men tiden går och går och jag känner aldrig någon förändring. Dagarna gick, veckorna gick och månaderna gick. Men varför blir inte allt som vanligt igen?

Jag orkar inte med alla dessa dagar där allt bara känns kolsvart.
Att man inte kan lyssna på vissa låtar, att man inte kan hapå sig vissa kläder eller att ma inte kan göra vissa saker för att det väcker minnen, det är hemskt.

Jag har försökt gå vidare, och jag har lyckats på ett sätt. Men jag kommer aldrig ifrån dessa dagar där man bara tänker och går tillbaka till alla minnen.
jag trodde det skulle bli bättre när det blev ljusare ute, men det är så mörkt för mig just nu.

Jag vet inte hur jag ska hantera detta längre. Det går för långt. Jag drömmer, tänker, gråter, minns och mår bara så dåligt av allt.

I dessa dagar vill jag bara lägga mig ner och sova och vakna när allt är bra igen, men det kommer det aldrig bli förens jag lär mig att hantera detta. Jag vet inte hur jag ska göra..

Känns inte som att något hjälper längre. Allt känns så svart och det känns som om det inte finns något slut på denna fruktansvärda resan som jag går igenom nu.

Det har fan gått månader och jag mår fortfarande skit av allt som jag varit med om under de 2 senaste åren. Alla bra stunder försvinner liksom, jag får bara upp de dåliga stunderna och de dåliga minnena.

Hjälp mig.. jag orkar inte mer nu.